2. Tillstånd med många ansikten
Ångesten eller oron kan ha många ansikten. Man har försökt att diagnostisera ångest utifrån olika symtom. I grunden handlar ångest om överlevnad.
Paniksyndrom: Den som upplever en panikattack tycker att den kommer från en klar blå himmel. Plötsligt slår den bara till. Paniksyndrom är att få plötsliga panikattacker och mellan dessa stark oro för att de ska återkomma. Vanliga symtom vid en panikattack är hjärtklappning, svettningar, andnöd, overklighetskänslor samt en stark skräck för att dö eller att bli tokig. De starka fysiska upplevelserna gör att man tror att man drabbats av någon allvarlig sjukdom,
De flesta med panikångestsyndrom har också så kallad agorafobi. Det innebär att vara rädd för att besöka platser där man tror att man kan få en panikattack.
Att ha en specifik fobi är att känna stark fruktan för någon bestämd situation och att göra allt man kan för att undvika den. Ibland innebär det att att man tvingas avstå från att göra saker som de flesta betraktar som självklara och viktiga för livskvalitéten. Till exempel kan en person med spindelfobi göra allt för att undvika källare eller till och med naturprogram på tv. Av de specifika fobierna är djur-, blod- och höjdfobi vanligast.
Social fobi är att känna rädsla för att stå upp i fokus för andras uppmärksamhet och att undvika situationer där detta kan hända. Det kan vara att tala inför andra, arbeta i grupp, delta i möten eller gå på restaurang. Så kallad generaliserad social fobi innebär rädsla för att vistas bland främmande människor överlag.
Den som har tvångssyndrom besväras av kommande obehagliga tankar som inte går att släppa. För att försöka minska tankarna kan man känna sig tvungen att utföra tvångshandlingar i form av vissa rutiner eller ritualer. Exempel på vanliga tvångstankar är att bli smittad eller att ofrivilligt skada någon närstående. Den vanligaste tvångshandlingen är att gång på gång tvätta sig även om man är ren. Ofta ägnas flera timmar varje dag åt tvångshandlingar. Psykologiskt tänker man att tvång uppstår när man varken kan söka beskydd eller fly.
En del människor har varit utsatta för ett psykiskt trauma – exempelvis en allvarlig olycka, naturkatastrof, våldtäkt, övergrepp eller tortyr – drabbas senare av posttraumatiskt stresssyndrom (PTSD). Vanliga symtom är återkommande attacker med obehagliga minnesbilder ("flashbacks"), mardrömmar och koncentrationssvårigheter, dissociation och starka emotionella eller kroppsliga reaktioner vid stimuli som påminner om händelsen ("triggers"). Det som å andra sidan skiljer PTSD från övriga stressrelaterade tillstånd är den karakteristiska förekomsten av plågsamma minnesbilder och de sekundära personlighetsförändringarna, såsom benägenhet till undandragande, förändringar av känslor samt överaktiviteten av det sympatiska nervsystemet.
Generaliserad ångest är att nästan alltid vara ängslig, att oroas för att ”det värsta” kommer att hända. Man vet oftast innerst inne att oron är överdriven, men den går ändå inte att kontrollera eller koppla av ifrån. Att känna rastlöshet, lätt bli irriterad, ha koncentrationssvårigheter, muskelspänningar och ha svårt att sova är vanligt. //Egil |